Tisdag
Natten mellan lördag och söndag så försvann en kille härifrån stan. Mina tankar går exakt hela tiden till hans familj, på vart han kan tänkas vara och i vilket skick han befinner sig i. Letade en sväng via MPS i söndags men de var först igår de blev verkligt.
Igår gick vi skallgång i svår terräng. I skog. 4 h intensivt letande på tom mage och en fylld blåsa. Så fort man stannade så kände man det. Då frös man också. Men så fort ledarna skrek "framåt" och man fortsatte gå så glömde man bort allt man kände och började direkt svettas. Lustigt vad adrenalin kan göra med en.
Idag har jag jobbat från morgon med en paus på en timme och sen fortsatt jobba till strax efter åtta. Jag har alltså inte kunnat leta och jag tror de är bra. Igår när jag kom hem så var jag helt slut både psykiskt, fysiskt och mentalt. Så trött att jag inte ens klarade av en dusch. Gick och la mig med barr, löv och annat skit ifrån skogen i mitt hår. Somnade och drömde om sökningen.
Jag hoppas han hittas snart, oavsett skick.