hej, jag är glad
Jag ska börja blogga igen. För min egen skull. Jag har sagt länge att jag ska börja skriva men inte hittat inspirationen. Igår när jag åt frukost med Zandra så sa hon något som stämmer sjukt bra. Det är lättare att skriva när man är nere och ledsen än när livet bara flyter på och man är glad. SÅ jävla sant ! Iaf för min del.
I slutet när jag bloggade så skrev jag hur-många-inlägg-som-helst. Jag var trött, ledsen, hade ont. yada-yada.
Inget värt att läsa och inget kul att skriva. Men det var befriande att gnälla av sig.
Nu när jag mår tusen gånger bättre, livet känns bra, allt flyter på så är jag helt nollad över vad jag ska skriva om.
Det känns ju jättekonstigt att ägna ett helt inlägg till att man är glad ? Att man lärt sig leva i nuet, lärt sig släppa
jobbet mycket mer på fritiden o.s.v
Jag har alltid haft världens konstigaste rädsla över att medge att jag är lycklig. Något förstör alltid den lyckan direkt
när jag yttrat mig om den. Så har det alltid känts och jag har alltid varit rädd att säga det. Men nu släpper jag min idiotiska rädsla och ba outar det.