"Alla ska få vara med och leka" sa lärarna jämt.
Någon la upp detta på Facebook
Det är så sjukt egentligen hur mycket man kan förändras. Jag undrar om jag skulle gått fram om de här var på min skola -för några år sedan ?! Jag blir lite lätt illamående över tanken på hur man var, tänkte och ansåg att andra var mindre värda än en själv. Hur de fick "skylla sig själva" för att de var ensamma. Jag försöker dock komma på om någon var helt ensam då. Mest för att stilla mitt dåliga samvete. Men också för att jag tänker att ensamhet kanske har blivit mer vanligt med åren ?
Det är så sjukt egentligen hur mycket man kan förändras. Jag undrar om jag skulle gått fram om de här var på min skola -för några år sedan ?! Jag blir lite lätt illamående över tanken på hur man var, tänkte och ansåg att andra var mindre värda än en själv. Hur de fick "skylla sig själva" för att de var ensamma. Jag försöker dock komma på om någon var helt ensam då. Mest för att stilla mitt dåliga samvete. Men också för att jag tänker att ensamhet kanske har blivit mer vanligt med åren ?
Jag tycker oavsett vad att detta är väldigt fint. Jag är glad att jag aldrig behövde vara den som stod och väntade.. Och jag är glad att mina syskon inte har behövt göra de heller. Jag blir lite rädd för framtiden dock. Tänk om ens egna barn blir de som står och väntar i "solen" och ännu värre: tänk om ingen skulle komma fram ?